Läs mer om mykorhizasamarbetet.
Läs mer här.

På önskemål från flera medlemmar delar Britt-Marie Eidefjäll med sig av sitt omtyckta chipsrecept

CHIPS  a la Britt-Marie

Tunna skivor av torkad Karl Johan läggs i ”blöt” i olivolja ca 15 min.
Häll över svamp och olja i stekpanna, hetta upp till hög värme, rör om då och då så svamparna
suger upp oljan. Ta upp svamparna med hålslev, lägg på hushållspapper så oljan rinner av.
Krydda med örtsalt. Gjorde egen blandning med salt, provensalkryddor och paprikapulver.

Låt dig väl smaka!

Det är så torrt i markerna att vi beslutat att ställa in denna årets sista utflykt. Varje medlem uppmanas istället att söka på sina egna ställen. Nu siktar vi styrelsen istället på att göra en fin avslutningsfest. Har du några önskemål om vem du skulle vilja lyssna på som föredragshållare? Hör i så fall av dig till styrelsen så kanske vi kan ordna det.

Det blev en trevlig tur med ekobussen, vi var ca 20 deltagare varav 4 från Gränna Skogsgrupp som bjöd på sin kunskap. Både Rusarebo äng och Lundsbo bokskog besöktes. Dan var som vanligt bra. En lyckad utflykt helt enkelt.

Dan har skrivit ihop följande text om utflykten:

http://värnamo.nu/blog/2015/10/17/svampexkursion-med-sodra-vatterbygdens-svampklubb-del-5/

http://skillingaryd.nu/blog/2015/10/17/svampexkursion-med-sodra-vatterbygdens-svampklubb-del-5/

Följande 68 arter hittades i Rusarebo:

Och följande 48 arter hittades i Lundsbo bokskog:

Svampklubbens årliga traditionella svamputställning visades upp för en nyfiken allmänhet. Anna Kjellander färgade ullgarn med torkade svampar. Flera i svampklubben var på plats för att informera besökarna om vilka svampar man kan hitta i skogen samt matvärdet på dem. Trots den torra säsongen var följande 63 arter med på utställningen:

Vi var 10 personer som gick runt Kolarleden. Den är 3,5 km och går genom olika naturtyper. Det är en fantastisk vandringstur. Den innehåller 14st utmärkta kulturlämningar och dessa berättade Hans Holmberg om. Vi hittade ”ingen svamp”. Vi avslutade med att laga och äta kolbullar. Det smakade bra. Birgitta (Hans fru) hade gjort iordning grillen tills vi kom fram.{phocagallery view=category|categoryid=14|imageid=53}

Hela 24 deltagare anslöt på samlingsplatsen så det blev ett långt lämmeltåg med bilar som skulle baxas in på den lilla parkeringen i Skams hål naturreservat. Alla hoppades på mycket svamp då det regnat hyggligt efter sommarens torka. Vi hade ju utlovat 10 bra nybörjarsvampar i programmet så nu var det upp till bevis. Vi delade upp oss i tre grupper varav Britt Marie, Hans och jag tog var sin och gick åt varsitt håll. Jag tänkte hålla ihop min grupp relativt tätt för när man en svamp är man som mest mottaglig för vad det är för sort. Man både ser den exakta växtplatsen och har nyfikenheten på topp. Nu visade det sig att det var relativt få svampar så jag styrde min grupp till lägre partier i terrängen och precis innan vi kom tillbaka till samlingsplatsen kom belöningen, då stod dem på rad, både trattkantareller och rödgul trumpetsvamp.

Väl tillbaka så hade vi iaf hittat ca 50 arter varav vit flugsvamp och toppig spindelskivling var de viktigaste. Nu kom det svåraste av allt, att göra artpresentationen så pedagogisk som möjligt och inte slänga sig med olika artnamn till höger och vänster. Det är ju annars ett effektivt sätt att få åhöraren att blanda arter och kunskaper.

Vi radade upp våra 12 bästa funna läckerheter på ett vitt lakan. Det inkluderade gul kantarell, trattkantarell, rödgul trumpetsvamp, Karl-Johan, tegelsopp, rimskivling, blomkålssvamp m.m.

Den viktigaste arten för kvällen var som sagt toppig spindelskivling som alltid har foten böjd åt höger, eller var det vänster…

Extra skoj med denna svamputflykt var att en matbloggare vid namn Sofia Alriksson deltog. Hon driver bloggen vid namn dennaturligamaten.wordpress.com Där skrev hon ett mycket fint inlägg om denna svampkväll. Det värmer en svampkonsulents hjärta när man läser sådana rader. Klicka på länken och skrolla ner till 10 september 2015. Tack Sofia!

Denna torsdagskväll plockade vi aspsopp i en kruttorr aspungskog. Tyvärr hittade vi inget som liknade en aspsopp. Tillsammans hittade vi mindre än 10 arter. Däremot såg vi alla fram mot att lyssna på Petra Hansson när hon berättade om hennes och mannens sedan 3 år nyinköpta gård, Mykinge försöksgård. Där påbörjade tändstickbolaget på 1930-talet framtagande av en snabbväxande asp i syfte att möta det ökade behovet av aspved till tändstickor. Arbetet med att välja ut plusträd av asp pågick i stora delar av världen. Samtidigt samlades pollen in så Petra har en stor samling pollen från världens alla hörn. Nya aspkorsningar testades på de omkringliggande fälten där optimala förutsättningar skapades med bla  viltstaket, bevattning och skränande musik nattetid. Trots det kom det in en å annan älg för att äta asp och anläggningen hade ett ständigt älgavskjutningstillstånd till granngårdarnas förtret. Försöksgården hade som mest 300 ha försöksplanteringar och 20 anställda i laboratoriet. Idag är gården en bråkdel så stor och i de till bredden med bråte fyllda lokalerna har Petra en dröm om att få till någon form av utställning för att visa på den enorma satsningen som gjorts på platsen. Idag är det inte många hektar aspodlingar som vittnar om den historia som utspelats på platsen. Vi tackar Petra för en mycket fin presentation.

Parallellet driver Petra företaget Gröna hjälpen där hon bla hjälper till att beskära fruktträd eller att odla enligt konceptet permakultur.

Avrostningen 20 augusti 2015, Ingaryds naturreservat.

Vi var 10 st svampplockare som dök upp denna torra och varma sommarkväll. Förhoppningarna var låga då sommaren varit alldeles för regnfattig. Vi skingrades och dammsög skogen på alla svampar vi fann och det resulterade i 28 arter plus tio ej artbestämda spindlingar. Innan artlistan presenteras vill jag återberätta vad nestorn Lars-Göran berättade om Bengt Cortin och varför svamparna i äldre böcker har en till tre stjärnor i syfte att ange hur goda de är. Bengt var gammal militär och enormt svampintresserad. Bengt och hans nära svampvän plockade svamp ihop, åkte hem, tillagade, åt och ringde slutligen till varandra för att höra om den andra mår bra samt komma överens om hur många stjärnor de skulle sätta på respektive svamp. Då de båda var militärer använde de 1-3 stjärnor, fänrik, löjtnant och kapten. De åt inte mycket av varje art så de lyckades inte identifiera alla de arter som vi idag har satt som giftiga.

På webben kan man på Gits Olssons webbsida läsa följande om Cortin:  ” Svampsverige har tidiga ledstjärnor i Nils Suber och Bengt Cortin, författare till rader av svamphandböcker i våra hyllor. Med Cortin plockade jag svamp på Djurgården en gång. Han var alldeles förhäxad av spindelskivlingarna. Det finns 800 arter av dem. De flesta heter Cortinarius på latin och det lät som om de vore uppkallade efter Cortin. Men det var tvärtom. Han hette Johansson och tog Cortin efter svampen.
   Cortin hade pippi på att plocka förment giftiga svampar och äta dem. Han sa:
   ─ Jag gör en stuvning, breder den på en smörgås, äter samt lägger mig att sova med anteckningsboken på nattduksbordet. När jag vaknar, registrerar jag eftersmaken, fattar sen pennan och sätter stjärnorna i boken.
   ─ Och korsen då?
   ─ Dem får andra sätta, sa Cortin och log.
   Han är död nu.

Lars-Göran förevisar dagens fynd

Dagens artlista: