Denna torsdagskväll plockade vi aspsopp i en kruttorr aspungskog. Tyvärr hittade vi inget som liknade en aspsopp. Tillsammans hittade vi mindre än 10 arter. Däremot såg vi alla fram mot att lyssna på Petra Hansson när hon berättade om hennes och mannens sedan 3 år nyinköpta gård, Mykinge försöksgård. Där påbörjade tändstickbolaget på 1930-talet framtagande av en snabbväxande asp i syfte att möta det ökade behovet av aspved till tändstickor. Arbetet med att välja ut plusträd av asp pågick i stora delar av världen. Samtidigt samlades pollen in så Petra har en stor samling pollen från världens alla hörn. Nya aspkorsningar testades på de omkringliggande fälten där optimala förutsättningar skapades med bla  viltstaket, bevattning och skränande musik nattetid. Trots det kom det in en å annan älg för att äta asp och anläggningen hade ett ständigt älgavskjutningstillstånd till granngårdarnas förtret. Försöksgården hade som mest 300 ha försöksplanteringar och 20 anställda i laboratoriet. Idag är gården en bråkdel så stor och i de till bredden med bråte fyllda lokalerna har Petra en dröm om att få till någon form av utställning för att visa på den enorma satsningen som gjorts på platsen. Idag är det inte många hektar aspodlingar som vittnar om den historia som utspelats på platsen. Vi tackar Petra för en mycket fin presentation.

Parallellet driver Petra företaget Gröna hjälpen där hon bla hjälper till att beskära fruktträd eller att odla enligt konceptet permakultur.

Avrostningen 20 augusti 2015, Ingaryds naturreservat.

Vi var 10 st svampplockare som dök upp denna torra och varma sommarkväll. Förhoppningarna var låga då sommaren varit alldeles för regnfattig. Vi skingrades och dammsög skogen på alla svampar vi fann och det resulterade i 28 arter plus tio ej artbestämda spindlingar. Innan artlistan presenteras vill jag återberätta vad nestorn Lars-Göran berättade om Bengt Cortin och varför svamparna i äldre böcker har en till tre stjärnor i syfte att ange hur goda de är. Bengt var gammal militär och enormt svampintresserad. Bengt och hans nära svampvän plockade svamp ihop, åkte hem, tillagade, åt och ringde slutligen till varandra för att höra om den andra mår bra samt komma överens om hur många stjärnor de skulle sätta på respektive svamp. Då de båda var militärer använde de 1-3 stjärnor, fänrik, löjtnant och kapten. De åt inte mycket av varje art så de lyckades inte identifiera alla de arter som vi idag har satt som giftiga.

På webben kan man på Gits Olssons webbsida läsa följande om Cortin:  ” Svampsverige har tidiga ledstjärnor i Nils Suber och Bengt Cortin, författare till rader av svamphandböcker i våra hyllor. Med Cortin plockade jag svamp på Djurgården en gång. Han var alldeles förhäxad av spindelskivlingarna. Det finns 800 arter av dem. De flesta heter Cortinarius på latin och det lät som om de vore uppkallade efter Cortin. Men det var tvärtom. Han hette Johansson och tog Cortin efter svampen.
   Cortin hade pippi på att plocka förment giftiga svampar och äta dem. Han sa:
   ─ Jag gör en stuvning, breder den på en smörgås, äter samt lägger mig att sova med anteckningsboken på nattduksbordet. När jag vaknar, registrerar jag eftersmaken, fattar sen pennan och sätter stjärnorna i boken.
   ─ Och korsen då?
   ─ Dem får andra sätta, sa Cortin och log.
   Han är död nu.

Lars-Göran förevisar dagens fynd

Dagens artlista:

Dagen började med regn och 12 gradig värme eller kyla. Glädjande nog dök totalt 14 svampplockare upp och vi hade egentligen inte behövt alla regnkläder vi tagit på oss. Skogen levererade trots en ovanligt torr sommar. Vi fann följande 47 arter:

Ok det var fel färg på filten. Det ska inte upprepas…

Nu hittade jag en artikel om sprängticka på land.se skriven av Kristina Bäckström. Detta förväntas alla svampplockare känna till. Känner du till följande?

Sprängticka (chaga) – skogens hälsobomb eller bara en riktigt ful svamp?

Av Kristina Bäckström, 2 september 2015

Har du också hört talas om chaga, parasitsvampen som växer på björkar och som kan torkas och kokas till te. Somliga anser att det stärker immunförsvaret. Här får du veta vad den skrovliga doldisen egentligen är.

Det är dags att lyfta blicken på skogspromenaden. Det svarta skrovlet på björkstammen är parasitsvampen sprängticka, en doldis som får björkar att känns sig riktigt hängiga men också en dyrgrip som sägs göra människor friskare.

Så vad är det här egentligen? Dags att reda ut begreppen.

I Sverige heter den sprängticka och är en parasit som lever i björk. Den som har riktigt tur kan få se när den ”blommar” med en fruktkropp i blålila. Det ser nästan ut som ett litet norrsken med böljande rör i lager på lager.

Det vi ser oftast är i stället den sterila, svarta vävnaden utanpå björken. Inuti är mycelet kanelbrunt med ljusa fläckar.

Här i Sverige har sprängtickan använts för att göra fnöske och för att färga garn gult men i Ryssland är den en gammal välkänd medicinalväxt. Förr ansågs den hämma tumörer, lugna en orolig mage och stärka immunförsvaret.

I dag går åsikterna i sär. Medan vissa hävdar att den inte är bra för något alls hävdar chaga-entusiaster att den innehåller kraftiga antioxidanter, att den kan sänka dåligt kolesterol och motverka inflammationer.

Sprängtickan huggs i bitar och torkas eller förvaras i frysen, annars möglar den. Sedan kokar man ett starkt te på svampen.

Sprängtickan är så eftertraktad att den kan säljas för 5 000 kronor kilot. Det skiljer dock mycket på priset beroende på var den har vuxit.

De som vill plocka gör det i så fall på egen mark eller med markägarens samtycke. Att plocka sprängticka ingår absolut inte i allemansrätten.