Riskor, ett släkte utan risker. 16 mars 2017, studiefrämjandet. Lars-Göran Hellsten berättar om de ca 80 arter riskor som står att finna i svensk natur.

Det finns mellan 5000 och 8000 svamparter i Sverige och i världen finns det troligen uppåt 1 500 000 arter men vi har bara hittat 300 000 av dem.

Innan vi kom in på själva riskorna berättade L-G om svampplockning utomlands. Tex i polen plockar de i princip alla svamparter och äter dem. De saknar svampböcker. De polacker som L-G har träffat visade att inte mycket respekt för giftsvamparna.

Kvällens föreläsning genomfördes i Studiefrämjandets lokaler så vi var lite nyfikna på deras organisation. Verksamhetsutvecklare Karin Lundblad berättade att studiefrämjandet är Sveriges största förbund med massor av olika studiecirklar och utbildningar. Studieförbundet är politiskt och religiöst obundet. Studieförbundet är en ideell organisation bestående av 19 olika medlemsorganisationer, bla friluftsfrämjandet, riksförbundet Sveriges 4H, Svenska jägareförbundet och sveriges ornitologiska förbund.

Riskor

Det finns ca 80 riskarter i Sverige. Alla riskor och kremlor har kort kött, motsatsen till trådigt kött. Det gör att en blind kan skilja den från övriga svampgrupper. Kremlor är torra och riskor blöder, om de inte är helt intorkade. Kremlor har vattenlöslig färg och riskor har regnäkta färg. Det gör att kremlorna är svårare att artbestämma.

Med ett undantag, lakritsriska, är alla riskor som i rått tillstånd smakar milt fullt ätbara. Ingen riska är dödlig utan det värsta som kan hända är magont, tex vitriska.

Blodriskor är den grupp med riskor som de flesta tänker på när de hör ordet riskor. Tallblodriska/läcker riska är den som anses finast och smakar bäst. Den växer med tall. Granblodriskan är bunden till gran och är vanligare. Granblodriskorna bör kokas av, ca 5 minuter, i vatten innan de tillagas.

De finska riskorna är en grupp vi svampkännare ofta nämner. Den omfattar tre arter som våra finska grannar gärna samlar å lägger i.

Pepparriska, är fortfarande krispig, ej degig, efter avkokning.

Skäggriska, fordrar extra lång kokning

Skogsriska, består av flera olika arter

Då det i svampböckerna står noga beskrivet i vilken biotop arterna växer å många växer med ädellövskog repeterade vi vilka de 8 ädla lövträden är: Alm, ask, avenbok, bok, ek, lind, lönn och körsbär

L-G gick igenom hans egenhändigt ihopsnickrade nyckel för att artbestämma riskorna. Den var suverän.

Innan kvällen var slut så visade L-G oss 10 deltagare hur artportalen fungerar när man söker fram inrapporterade fynd och hur man rapporterar egna fynd. En klart bra kväll!

Årsmöte Södra vätterbygdens svampklubb 2017

Efter traditionella årsmötesförhandlingar och utdelning av årets svampdiplom 2016 till Kerstin Ydreborg fick vi 16 deltagande medlemmar lyssna på mycket kompetenta Bernt Bernhardsson från Skillingaryd. Bernt har haft biodling sedan 1951 och delade gladeligen med sig av sina erfarenheter. Nu ska här inte skrivas ner hela föredraget utan jag nämnder ett urval av informationer.

Bernts erfarenhet är att Jönköpingsborna vill ha ljus honung. Tills skillnad från ljunghonungen som är den mörkaste honungen. Den är den mest aromatiska, mest geleaktiga, har högst fukthalt (20 %), och svårast att sila.

För barn som är under 1 år är det farligt med för mycket pollen, dvs honung. Det kan även finnas bakterier. Senare i livet är honung däremot en utmärkt produkt att inmundiga. Honung är tom lite antibakteriellt.

Bernt berättade noga om hur biåret ser ut å det börjar med att de första solstrålarna lockar ut bina för att tömma tarmen. Det sker normalt sett inom 50 meter från kupan och 50-200 meter i radie är den ytan som bina normalt samlar mest pollen i. Trecket i botten på kupan avslöjar om kupan är angripen av den fruktade kvalstret varoa. Kvalstermamman lägger sina ägg på bilarverna å slutresultatet är att larverna dör.

Det finns tre kategorier bin; drottning, arbetare och drönare. De har nästan samma utvecklingssteg från ägg till larv och slutligen färdiga bin. Drottningslaven får bla lite bättre mat.

Drottningen har en stab om 200 arbetare som håller henne på topp. Hennes kropp är ständigt indränkt i fodersaft, arbetarna tuggar och preparerar maten så hon är egentligen bara en äggfabrik. Under högsäsong lägger hon 2500 ägg per dygn, vilket motsvarar 3 gånger hennes kroppsvikt. Drottningens parningsresa pågår 4-7 dygn, parar sig med 20-30 drönare efter en lång utmattande flykt där de klena sorteras bort. Denna parning fyller hennes sädesblåsa så att det räcker till 500 000 ägg.

Intressanta fakta:

När bina svärmar är det intressant att veta hur många de är. Regeln är att tätt sammanpackade går det 10 000 st/liter.

Svärmning, då en drottning tar exakt halva styrkan med sig, beror på överskott av fodersaft.

Konsistensen på honungen beror på omrörningen.

50-60 kg honung är normal skörd per kupa.

Medlemmarna i SvenskaBiodlarFöreningen, SBR, är snart upp i 13 000 kupor. För att pollinera Sveriges alla grödor krävs dubbelt så många kupor.

Bin är inte långsinta, de glömmer över vintern.

Vildhallon ger mest nektar av alla växter.

Bina ventilerar kupan så effektivt att luften byts ut 11 gånger per minut, allt för att sänka fukthalten i honungen från 50 till 20 %.

Biodlare som haft bin länge drabbas sällan av reumatism. Binas gift gör att kortison släpps fritt i kroppen.

När honung slungas är den som mest näringsrik, sen grumlas den och kristalliseras.

All honung innehåller mycket vitaminer.

Kinesisk honung är konstgjord, aldrig varit nära bin. Den är utspädd med socker.

Man får inte flytta bisamhällen över en sockengräns utan tillstånd från tillsyningsman. Allt för att hindra smittospridning.

Vill man lära sig mer om biodling finns det en stor mängd litteratur att tillgå alternativt kvällskurser.