Årsmötet besöktes av 16 medlemmar, dvs 27 % av medlemmarna. Efter korta och enkla årsmötesförhandlingar inmundigade vi utsökta smörgåstårtor och lyssnade till kvällens höjdpunkt – Petra Hansson som berättade om Östra Vätter Branterna, ÖVB, som sedan 2012 är Sveriges femte biosfärområde. Efter invigningen har flera arbetsgrupper arbetat vidare och snart kommer vi i övriga världen att se resultat, bla förbereds för ett biosfärum.

Actionbild från kvällen

Hur du förbereder dig för svamputflykten, stulen rakt av från svampklubb Häxringen

Matsäck
mat och dryck

Oömma kläder
stövlar eller kängor

Att plocka i
korg helst låg, samt i små askar t ex avklippta mjölkkartonger, kesoburkar eller dylikt. Ömtåliga svampar kan man lägga i en plastpåse som man sedan blåser upp. Då förblir svampen hel tills man kommer hem.
 
Svampkniv
gärna med borste, annars med en brödpensel

Arbetsblock
papper och penna

Uppdaterad svampbok
om du har

Kontakta
ansvarig, om du har frågor inför utflykten

Kontrollera
webben så att det inte blivit några ändringar i programmet

Med dessa enkla tips så blir svamputflykten garanterat lyckad.

Ny kunskap om svamp kan ge bättre klimatmodeller och större lycka i trädgårdslandet

av Cathrine Beijer16 / 01  2014

Det är inte kvistar, barr och löv som främst bygger upp jorden. Ny forskning visar att växtrötter och svampar har en ännu större roll när humuslagret byggs upp. Upptäckten kan bidra till bättre klimatmodeller men kan även hjälpa oss att lyckas bättre i trädgårdslandet.

För att se bilderna är tipset att följa denna länken till artikelns ursprung i tidningen extrakt: http://www.extrakt.se/klimatforskning/hemligt-partnerskap-ger-bordigaste-jorden/

Bättre förståelse för samspelet mellan träd och svamp ger oss viktig kunskap om hur vi ska sköta våra skogar på bästa sätt. På bilden ser man hur svampen sandsopp ser ut under jord. De små vita tussarna är svampens mykorrizarötterna. Från dem växer svampens mycel ut som ett nätverk. Foto: Håkan Wallander

Länge har man trott att den största mängden av det organiska kol som lagrats i marken i barrskogsområden kommer från döda barr och kvistar. Men det som Håkan Wallander, professor i markbiologi vid Lunds universitet, och hans forskarkollegor nu har upptäckt vänder upp och ner på den tidigare teorin.

Enligt forskarnas nya rön kommer markkolet, genom nedbrytningsprocesser, huvudsakligen från växtrötter och de svampar som lever i symbios med rötterna, så kallade mykorrhizasvampar. Markkolet tillförs därför i största utsträckning underifrån och inte ovanifrån som man tidigare trott.

Varför är den nya kunskapen om svamparnas roll så viktig?
– De nya kunskaperna kan exempelvis ge en bättre förståelse för hur flödet av kol påverkas av ett varmare klimat. Man vill ju kunna göra så bra klimatmodeller som möjligt, men ibland stämmer modellerna inte riktigt, och osäkerheten kan då bero på att kunskaperna om de processer som sker i marken inte är tillräckliga.

Vid vilka andra tillfällen kan era nya upptäckter komma till nytta?
– Att förstå samspelet mellan träd och svamp ger en grundläggande kunskap om jordens bördighet, vad det är som styr den, och hur den byggs upp, med mera. Kunskapen är inte enbart användbar för att få säkrare klimatmodeller, utan kan vara minst så viktigt för den som exempelvis vill få en lucker och luftig trädgårdsjord. Det handlar exempelvis inte bara om att hälla på en massa näring, då kan man störa hela processen. Så även i trädgårdslandet och blomsterrabatterna har sambandet mellan växter och svampar en avgörande roll.

Många menar att gödsling leder till att mer kol binds in i marken, vilket skulle bidra till att koldioxidhalten i atmosfären minskar. Men de processer som jag studerar kan gå emot den uppfattningen.

Kan dessa kunskaper få betydelse för skogsbruket och hur vi hanterar våra skogar i framtiden?
– En bättre förståelse för kolbalansen i marken har stor betydelse för vilken skogsskötsel man rekommenderar.  I debatten om framtidens skog kommer ofta frågan om gödsling upp. Eftersom gödsling ökar tillväxten, ökar den mängd växtmaterial som faller till marken. Många menar att gödsling därför kan leda till att mer kol binds in i marken, vilket då skulle bidra till att koldioxidhalten i atmosfären minskar. Men de processer som jag studerar kan gå emot den uppfattningen, eftersom att mer näring till marken gör att svampmycelet minskar och då även flödet av kol till marken.

Ni har nyligen fått beviljat fortsatt finansiering för er forskning. Hur ska ni gå vidare med era upptäckter?
– I det nya projektet vill vi undersöka vad som händer med markens kollager när näringshalten i jorden ändras. Idag råder i de flesta svenska skogar en kvävebrist, men eftersom kvävenedfallet fortsätter att vara högt kan vi få en kvävemättnad och istället brist på fosfor. Och vad händer med kolet i marken då? Kommer det pysa ut mer eller bindas in mer?

– Om man vill öka produktionen med hjälp av gödsling finns också risken för kväveläckage. Och här har svamparna en stor betydelse. Om mängden svampmycel minskar på grund av att mer näring tillsätts ökar risken för att kväve läcker ut. Därför är det viktigt att hitta en balans för hur mycket man kan gödsla för att undvika läckage. I detta sammanhang kan man ju också nämna att våra fosforreserver håller på att ta slut och att vi inte kan ödsla värdefullt fosfor på att gödsla skogen i framtiden.

av Cathrine Beijer

Denna afton blev precis lika trevlig som alltid. Alla ca 15 närvarande medlemmarna hade gjort fina rätter. Det var två olika soppor som trängdes som förrätt. Till det bjöds på kantarellfyllda smördegsbakelser. Som huvudrätt trängdes sallad, svamppaj m.m Till efterrätt delades traditionsenligt årets svamp ut. Styrelsen hade flera fynd att välja mellan och valet föll på rosenfotskremlan, Russula reseipes. Sen var det desto svårare att minnas vem det var som fann den. Det var nämligen flera plockare i samma grupp som fann den och minnet är ju sådär. Efter lite detektivarbete så tilldelades diplomet två stolta plockare: Britt Marie Eidefjäll och Lena Nordangård. Vi gratulerar dem båda.

Hans bjöd traditionsenligt på ett fint bildspel. Denna gången från ett Gotland i full blom.

Till kaffet hade Hans klurigheter i bakfickan. En klassiker är: Var kommer december före november. Det är ju såklart i ordboken. Eller vad sysslar man med när man går in genom ett hål och kommer ut genom tre? Det är något de allra flesta gör dagligen – man tar på sig en tröja.

Så lägger vi ytterligare att svampår bakom oss. Sammanfattningsvis ett extremt torrt år men trots det lyckades vi medlemmar få ihop ca 60 arter på både avrostningen 22 augusti och till svamputställningen den 28 september. Bra jobbat allihopa!

Nu samlar vi nya krafter inför 2014. Vi lovar ett fint program då också, hoppas bara att väderguden är med oss.

hälsningar ordförande Anders Strandh

Efter modigt övervägande har styrelsen beslutat att vi ställer in även denna aktivitet för medlemmarna. Det är för torrt för rejäla skördar av trattisar. Var och en av oss har säkert egna ställen men dem vill vi inte dela med oss av ett sådant här knapert år. V får ta nya tag 2014.

Vi träffas och njuter av avslutningen den 6 november pp IKHP istället.

MVH Styrelsen

Ja tyvärr är det så. Ängssvamparna har inte utvecklats alls bra denna säsongen så det är inte lönt att ge sig ut å leta.

Nästa år ser vi fram mot gynnsammare väder för svamparna och följdaktligen mindre njutbart för oss människor.

mvh Styrelsen

Mvh Anders Strandh

 Publicerad 2013-08-28 i tidningen land

Svamp är en nödvändig del av skogens ekosystem. Svamparna och träden är förenade via rötterna i en symbios där svampen hjälper trädet med upptag av vatten och näring. I utbyte får svampen energi i form av kolhydrater från trädets fotosyntes. Utan svamp blir det ingen tillväxt i skogen, men svampen har fler värden än så.

– Vi köper in 150 – 200 ton svamp per år, säger Ola Hultman på Wermlands Skogsförråd, och jag tror att vi är störst i landet vad gäller svensk svamp.

Företaget har inga anställda plockare, leverantörerna är 3 400 registrerade privatpersoner.

– Framför allt för att vi inte vill bli förknippade med arbetskraftsimport och slavhandel, som hänt inom en del andra näringar, säger Ola Hultman.

Plockarna erbjuds utbildningar och målet är en certifierad och spårningsbar kedja från slutkund ända till plockaren.

Oavsett vilka som plockar så finns det mycket att dela på och det mesta ruttnar bort. Enligt en av de få svenska studier på området produceras cirka 1 miljard kilo matsvampar per år i Sverige. Av det tror man att cirka 2-4 procent tas till vara, Ola Hultman uppskattar den totala skörden till kanske 1 500 000 kilo per år.

De vanligaste kommersiella svampsorterna är kantareller, Karl-Johan och trumpetsvampar. För dem får plockarna mellan 80 och 130 kronor per kilo, beroende på tillgång. Enligt Ola Hultman finns det plockare som får ihop 50 000 kronor på bara några veckor, och från och med i år får de möjlighet att bredda underlaget:

– Efter att i 18 år bara har köpt in sju olika sorter har vi i år ökat med 25 nya arter. Det är till exempel kremlor, mandelriska och stolt fjällskivling, arter som det inte finns någon kommersiell aktör som hanterar, men som jag är övertygad att vi kan bygga en marknad för.

För till exempel kremlorna ligger priset på 150 kronor per kilo, sen tillkommer en bonus på mellan 20 – 30 kronor per kilo beroende på svampens skick.

– De här nya arterna innebär också ett försprång för skogsägarna, eftersom de oftast kan sina marker och vet var de ska leta, säger Ola Hultman.

Faktaruta

• Haneringen av svampen är mycket viktig för ett bra pris. Undvik värme, vatten, tryck och hantering så mycket det går. Förvara svampen svalt och sälj den så fort som möjligt.
• Skogsskötseln påverkar svamptillgången. Matsvamparna klarar gallring och blädning, men försvinner i samband med slutavverkning. Sen tar det 20-30 år innan de kommer tillbaka.
• Inkomster från svampplockning är skattefritt upp till 12 500 kronor per person och år. För en familj på fyra personer kan det alltså innebära ett skattefritt tillskott på 50 000 kronor per år.
• Svamp innehåller cirka 92 procent vatten, men också D-vitamin. 100 gram kantareller ger till exempel mer än dubbelt så mycket D-vitamin som motsvarande mängd lax.